Sverige är unikt med allemansrätten. Vi får gå på annans mark, blocka bär och svamp utan att fråga markägaren om lov.
Allemansrätten är en rättighet som är värd att vårda och bevara, en unik rättighet som många andra länder saknar.
Det är svårt med rättigheter. Med rättigheter följer också skyldigheter. Vi har rätt att gå i skog och mark, vi har också skyldighet att inte gör åverkan eller gå över nyplanterad skog.
Jag vill och önskar att allemansrätten bevaras. Hotet mot allemansrätten är organiserad affärsverksamhet som bygger på allemansrätten. Bärföretag skickar ut mängder med folk i skogen för att plocka bär. Det är sällan några problem om några ger sig ut i skogen för att plocka bär, men om det i samma område invaderas med många bärplockare så blir det skador.
Orienteringsklubbar har under många år anordnat tävlingar i samråd med markägare. Men när bärföretag och företag inom turism bygger upp sin verksamhet på att erbjuda naturupplevelser för sina kunder blir också marken påverkad. Det finns idag teoretisk möjlighet att kräva skadestånd från de som gör åverkan av naturen men i praktiken är det näst intill omöjligt.
LRF lobbar för att allemansrätten inte ska omfatta näringsverksamhet. Företag som lever på att anordna event eller dra nytta av andras egendom ska ha tillstånd av berörda markägare. Jag delar uppfattningen men det kan bli komplicerad lagstiftning för att få någon effekt.
Naturvårdsverket har tillsatt en utredning som ska gå igenom möjligheten att begränsa allemansrätten för näringsdrivande verksamheter.